Jag har köpt fem stycken hundratusendelar av tjugo procent av en låt

Jag har köpt mig en liten del mekaniska rättigheter – dvs rättigheter till inspelningen – av årets webbjoker i melodifestivalen: Come and get me now som framförs av Highlights & MiSt. Närmare bestämt har jag köpt fem stycken hundratusendelar av tjugo procent av en del av de totala rättigheterna(!). Avtalet gäller i fem år.

Uppdatering: missa inte svaret från Anders på TuneRights, och för den delen mitt svar på svaret, i kommentarerna till det här inlägget. Men läs först klart postningen.

Förlustaffär?

TuneRights är ett nytt musikindustriföretag, och det första projektet har just lanserats. Affärsidén är att sälja andelar av potentiella hitlåtar till allmänheten. Först har de skaffat sig en femtedel av skivbolagets rättigheter till låten. För så kan man göra i musikbranschen. I teorin är det nog möjligt att sälja 20 % av en osthyvel också, i en annan bransch, men marknaden för det är nog inte särskilt stor. Hur som helst har man tagit sin andel, de tjugo procenten, och delat upp den i hundra tusen minimala delar. Varje del säljs sedan vidare för 30 kr styck.

Vad är då meningen med detta? Den officiella meningen är att vem som helst ska ha chansen att tjäna pengar på musikrättigheter. 30 kronor är ju inte mycket – tänk om jag blir rik! Ska man tänka.

Men självklart fungerar det inte så. Det är ett luftslott jag har köpt! Det är jag fullt medveten om redan innan låten ens har framförts offentligt en enda gång. Och själv har jag inte hört den alls – första gången blir ikväll under årets andra deltävling av melodifestivalen.

Jag äger inte del av de totala rättigheterna, utan endast 0,2 x (5/100 000) = 0,01 ‰ av skivbolagets bruttospelningsintäkt exklusive moms. Vid liveframträdanden får jag ingenting. Jo kanske om det är playback. Notförsäljning ger mig inget. Det är bara uppspelningar av inspelningen (exempelvis i radio eller Spotify), eventuella synkar (t ex reklamfilmsljud) samt skiv- eller musikfilförsäljning som jag har andel i. Och säljs en samlingsskiva så är ju den enda låt jag har mina rättigheter i bara en liten del av skivans totala försäljningsvärde, vilket skivbolaget bara får en liten del av, som jag får … i praktiken ingenting av. Jag får inte heller del av exempelvis STIM-ersättningen som ju handlar om upphovsmännens, och därmed förlagets, rättigheter. Alltså är de tjugo procenten – som jag har endast fem hundratusendelar av – inte ens tjugo procent av de intäkter som låten totalt sett möjligen skulle kunna inbringa.

Vem vinner på det här? Jo det gör självklart den som säljer de hundra tusen bitarna för trettio kronor styck. Tre miljoner kronor, som TuneRights tillsammans med skivbolaget Riverside drar in om de säljer alla andelarna, är garanterat mer än vad den här inspelningen någonsin kommer att generera. Totalt. En ren förlustaffär för mig alltså, och någon annan skrattar hela vägen till banken. Och det är knappast artisten eller upphovsmännen.

Så varför köper jag ändå fem andelar, för totalt 150 kr, av denna låt? För det första tänkte jag köpa en (1) andel men jag skrev fel i sms:et när jag gjorde mitt köp. För det andra är detta den enda låt man för närvarande kan köpa andelar av. Men framför allt är jag nyfiken på hur de ska lösa hela apparaten kring detta, all administration. Senare under våren ska jag på en webbsajt kunna ”administrera och övervaka min investering” – kommer jag att kunna lösa ut exempelvis åtta öre om något år? Tydligen ska jag också kunna sälja mina andelar vidare – på någon slags musikbörs – om nu någon mot förmodan skulle vara intresserad av att köpa, och på sådana affärer tar TuneRights provision.

Kommer jag kanske att kunna bli skyldig pengar bara genom att äga min hundradels promille? Och har jag möjligen rätt att rösta emot exempelvis viss synkanvändning nu, så att skivbolaget måste skicka en förfrågan till mig som rättighetshavare inför varje nytt användningsområde? Fortsättning följer…

13 februari 2010 Henrik Almén Musik 4 Comments

4 comments

Jocke

16 februari 2010 at 3:13 |
Svara

Om du köpt 5 andelar äger du 5/100 000-delar av intäkterna, inte 20% av 5/100 000 delar? Sak samma, för oavsett detta kommer du definitivt inte att bli rik på låten ändå.
Men jag tror nog inte heller det är meningen att man ska tänka ”jag kan bli rik!” Ingenstans på webjokersidan har jag kunnat hitta något som garanterar vinst, utan endast ”ta del av intäkterna”?
Nu vet jag inte vad skivbolaget eller Tunerights tjänar på det här, och heller inte om eller hur stor del av denna kaka som tillfaller upphovsmännen. Men den image de verkar vilja ge är i alla fall att vill jobba för artisterna? Dessutom tvivlar jag på att de har något direkt med försäljningen att göra? Besöker man tunerights egen hemsida (alltså inte webjokersidan) kan man läsa:

How does it work?
TuneRights, a peer-to-peer marketplace, provides a link between artist and investor. Using TuneRights a supporter can give to an artist and an artist can give back to the supporter. TuneRights keeps records of the terms of each exchange.

Känns i alla fall som att tanken är att handeln ska ske direkt mellan artister och ”investerare”? Sen hur det fungerar med fallet webjokern är det ju iofs ingen som vet…

Jag ville testa tjänsten och köpa en andel, men kunde tyvärr inte då jag har företagsmobil och betaltjänster via sms inte fungerar. Anledningen till varför jag skulle vilja detta är, förutom den nyfikenhet som jag delar med dig, att stötta en artist. Jag hör till den skaran som inte längre köper musik. Anledningen till detta är att det helt enkelt inte behövs. Jag använder gratisversionen av spotify, men skulle aldrig betala 99kr/mån för tjänsten.
Hur dubbelsidigt det här än kan verka, tycker jag dock ändå att låtskrivare och artister ska tjäna pengar på sin musik. Jag är låtskrivare på hobbynivå och hoppas naturligtvis på att få till den där riktiga hiten som gör att jag skulle kunna leva på min musik. Hur går då detta ihop? Jo, att köpa musik på traditionellt sätt är helt enkelt tråkigt och omständigt. Alternativet är att köpa från itunes, men då är det minst lika lätt att ladda ner. Innan internet köpte jag skivor, och jag minns hur stolt jag var varje gång man köpt en skiva! Jag visade att jag stöttade artisten, och jag hade skivan som ett ”bevis”. Jag får inte samma tillfredställelse av en mp3-fil köpt på nätet…. Faktum är att konceptet med att kunna köpa andelar i en låt är den första idén sen internet våldtog musikbranschen (i alla fall skivförsäljningen) som lyckats väcka denna känsla av stolthet inom mig igen. Och faktum är att hur avtalet mellan artist/skivbolag/tunerights än ser ut, så är nog oddsen mycket högre att artist/upphovsman får en del av de 30 kr om en andel kostar, än att de någonsin skulle få ta del av de pengar som genereras från alla de 100 000-tals sms-röster i samband med en deltävling? Just därför skulle jag gärna ha köpt en andel, trots att jag inte hört låten eller känner till artisten!

Vad jag förstår kommer vem som helst kunna använda siten i framtiden? Tanken på att kunna hitta ny musik som man kan ”investera” i får mej att längta! Och jag ser även en möjlighet för mig själv att sälja andelar av min musik till den lilla skara fans som jag har. Och tro mig, det är en liten skara, men det blir förmodligen den största summan pengar jag någonsin tjänat på min musik!

Henrik Almén

16 februari 2010 at 9:48 |
Svara

TuneRights köper andelar av skivbolaget, och jag känner inte till hur dealen med artisten ser ut på skivbolagssidan. Att artisten får ut någonting av försäljningen får man väl anta, men jag håller inte med om det de skriver som handlar om att affären skulle vara en ekonomisk direktlänk mellan artisten och publiken (”investeraren”).

Jag gillar också konceptet att man kan köpa andelar i en låt och på det sättet stötta skivbranschen och artisterna – inget fel i det. Men jag tycker upplägget, eller snarare prissättningen, luktar lurendrejeri. Visst, det kanske kan kallas att ”ta del av intäkterna” men om jag betalar 150 kr och den del jag får tillbaka bara kan bli några kronor ens i teorin så tycker jag att det nästan kan liknas vid ocker…

Angående räkneexemplet så stämmer det inte riktigt som du säger att jag äger 5/100 000-delar av intäkterna. Jag äger förvisso 5/100 000-delar av det som TuneRights köpt, men det är ju i sin tur bara en femtedel av hela kakan. Det är alltså en femtedel av låtens mekaniska rättigheter som finns till försäljning, och den femtedelen är uppdelad i 100 000 små delar. En alternativ uppställning är då att hela låten motsvarar 5 x 100 000 = 500 000 delar, och av denna totalsumma har jag fem andelar, dvs 5/500 000. Resultatet av den uträkningen är exakt detsamma som i den uppställning jag gjort i inlägget, nämligen att av de mekaniska rättigheterna (rättigheterna till inspelningen) äger jag en hundradels promille. Och det kommer inte att ge mig ens min ”investering” tillbaka.

Mvh Henrik

Anders Lundin

16 februari 2010 at 13:43 |
Svara

TuneRights erbjuder endast en webbaserad marknadsplats för låtandelar, och skivbolaget Riverside säljer andelar via denna marknadsplats direkt till artisternas fans. TuneRights har således absolut inget som helst ägande i något utav de verk som läggs ut på denna marknadsplats, därmed inte heller webbjokerbidraget.

När det gäller era beräkningar kan man nog säga att ni båda har rätt, då ni verkar tala om samma sak? Intäkterna knutna till en andel gäller endast skivbolagets del i låten, och detta framgår på sidan. Av skivbolagets totala andel (100%) har de valt att sälja 20% via TuneRights. Det är alltså inte 20% av låtens totala intäkter, utan 20% av skivbolagets intäkter. Och som sagt, denna information finns på flera ställen på sidan. Visserligen är detta inte definerat på första sidan, vilket kan anses vara en miss från vår sida!

Vidare framgår det tydligt både på sidan och i kontrakten att man endast äger en del av de ovan beskrivna intäkterna. Man får alltså ingen som helst bestämmanderätt som andelsägare och kommer som andelsägare därför aldrig bli tillfrågad i händelse av t.ex synkanvändning eller liknande.

Exakt hur avtalet mellan skivbolaget och artisten ser ut kan jag naturligtvis inte gå in på. Men jag kan säga att vi varit noggranna med att se till att artisten i det här, vårat pilotfall, får en rättvis del av affären. I framtiden kan vi inte kontrollera alla avtal mellan alla skvibolag och artister, och naturligtvis kan det bli så att skivbolag tjänar massvis med pengar genom TuneRights system som artisten inte får ett öre av! Men kan det inte också vara så att det skivbolag som tydligt på TuneRights sida visar exakt hur intäkterna fördelas är det skivbolag som anses vara ”det bästa” bland artister och fans?

Vi vill inte ta någons parti i musikbranschen, men denna uppdelning i ”vi” och ”dom” är kanske anledningen till att branschen idag är så segregerad som den är? Branschen drar sina potentiella kunder inför rätta, och konsumenternas ”bad will” för branschen ökar ytterligare, trots att det naturligtvis är stöld att illegalt ladda ner en låt. Resultatet blir två läger, och klyftan mellan dessa växer.

Vi vill verka för att öppna upp musikbranschens ”back-end” och skapa en ny marknad där alla aktörer kan mötas, stor som liten. Vi hoppas att detta kommer kunna leda till en mer transparent, rättvis, och därmed förenad musikbransch!

Mvh
Anders Lundin, COO TuneRights

Henrik Almén

16 februari 2010 at 21:15 |
Svara

Tack Anders för svar och klargöranden!

Att TuneRights inte själva äger andelar utan bara agerar marknadsplats hade jag missat.

Jag har dock helt och fullt förstått att det är just tjugo procent av de mekaniska rättigheterna som erbjuds, och att det inte är en del av de totala rättigheterna jag köper (det framgår tydligt av FAQ och villkor). Men på sajten är USP:en att man får ”en hundratusendel av intäkterna” för varje andel à 30 kr man köper, dvs en hundradels promille. Men eftersom det bara är en femtedel av rättigheterna som finns till försäljning, så är det ju först när jag köpt fem andelar som jag kommer upp i just en hundradels promille av de mekaniska rättigheterna. En andel för trettio kronor motsvarar i själva verket två tusendels promille av de mekaniska rättigheterna. Det är väldigt lite.

Gällande synkförfrågan så misstänkte jag allt att det finns en sådan klausul i kontraktet som gör att jag inte har något att säga till om, bara att jag inte lusläst tillräckligt noggrant ännu. Och det tycker jag är helt rätt! Som kund i ett sådant här system ska jag inte ha sådan rätt, det skulle bara göra alltihop fullständigt omöjligt på många sätt.

Det gläder mig också att ni faktiskt sett till även artisten i upplägget – jättebra! Det kan jag nog på sätt och vis sakna i informationen på er sajt, att jag faktiskt gynnar artisten mer eller mindre direkt (även om jag faktiskt hör till dem som anser att även skivbolagen ska gynnas!).

Jag vill gärna tillägga att jag gillar idén och initiativet! Och jag förstår att det lär kosta en hel del pengar att hantera administrationen när det kan komma att handla om upp till hundra tusen nya delägare. Och det måste man naturligtvis ta betalt för. Men med nuvarande prissättning bedömer jag att jag betalar utan att egentligen kunna få någonting alls tillbaka.

Jag tror inte att mina små andelar är någon investering, utan snarare ett bidrag till en intressant nystartad verksamhet, till artisten och till skivbolaget – för det lär krävas ofantliga mängder framföranden för att jag ens ska få tillbaka min insats. Men jag ser fram emot att min dystra prognos blir överbevisad under de fem år som jag äger mina andelar, och jag ser också fram emot att följa utvecklingen för TuneRights. Om det väl blir rullning på det hela, med fler artister och många kunder, så tror jag det kan bli en spännande tjänst!

Mvh Henrik

Jag har köpt fem stycken hundratusendelar av tjugo procent av en låt

Add Comment Cancel Reply