Radio Gaga?

Hur orkar Lady Gaga sjunga när hon dansar och hoppar och springer och rör sig sÃ¥ mycket hela tiden? Svaret är att det gör hon inte. I de flesta krävande dansnumren är hennes röst inspelad, eller sÃ¥ förlitar hon sig helt enkelt pÃ¥ bakgrundskörerna – ocksÃ¥ de inspelade. Förutom att det sÃ¥klart hörs, kanske extra tydligt i Globen med sitt som vanligt svÃ¥ra liveljud, syns det ocksÃ¥ pÃ¥ storbildsskärmarna.

Det är kanske inte sÃ¥ konstigt egentligen, och inte anledningen till att jag är kluven efter konserten pÃ¥ torsdagkvällen. Men allting är sÃ¥ otroligt tillrättalagt och superregisserat. Det finns, fÃ¥r man se efter ett tag, livemusiker (trummor, gitarr, keyboard) pÃ¥ scen men dominerande är inspelade bakgrundsspÃ¥r. Musikerna är för övrigt helt separerade – de ser inte ens varandra. De spelar egentligen inte som ett band, de spelar med ett band. Ett inspelat band. De är mer rekvisita än musiker. Och det finns inget utrymme för spontanitet eller improvisation – varken i musik, sÃ¥ng eller sceniskt uttryck. Det blir trÃ¥kigt.

Förutom då de tre lysande undantagen. Gaga med ett piano. Inga inspelade spår, bara live, bara hon. Fri i sitt uttryck. Och med sällskap av en ung gråtande tjej ur publiken som hon tar upp på scenen och sjunger till. Sjunger om att få vara sig själv, berättar om egna tuffa tider för den gråtande men lyckliga tjejen med självskadade armar med stora skärsår. Tjugo minuter när Lady Gaga är riktigt bra.

Resten känns för mig mest som utfyllnad. Eller som min konsertkompis sa: ”Det var för lite musik.”