Den första artikeln är en lärdomshistoria av Nikola MatiÅ¡ić, en ung svensk framgÃ¥ngsrik tenor som ocksÃ¥ undervisar i sÃ¥ng, som bland annat berättar om en kort karriär som klasslärare i musik. Han är kritisk mot skolväsendet och skolledningar: ”Skolorna verkar inte veta vad musik är.”
Del tvÃ¥, Klassiskt i klassen, är skriven av journalisten Hanna Höglund som besöker Kungl. Musikhögskolan i Stockholms musiklärarutbildning för att höra sig för om vad som görs där. ”SÃ¥ vad händer med konstmusiken när dess framtida lyssnare överhuvud taget inte kommer i kontakt med den? Ett sakta borttynande och utdöende är min gissning. Hur presenterar man konstmusik för barn och ungdomar?” Jag tycker att hon finner nÃ¥got slags hopp i sökandet efter svaret pÃ¥ den frÃ¥gan i samtalen med de hon träffar pÃ¥ KMH.
Tredje delen, som publicerades i mÃ¥ndags, har rubriken Podiets pedagogik petar pulpetens, med ingressen ”Gunilla Brodrej gÃ¥r till Stockholms konserthus och hör efter hur det blir med Ã¥terväxten när Âskolorna tappat greppet om den klassiska musiken.”
Barn måste få en liten gnutta information om att det faktiskt existerar annan musik än den som de dagligen bombarderas med via alla medier. Synapserna måste få fler utmaningar. I ett större perspektiv har alla rätt till ett komplett soundtrack till de senaste 300 årens historia.
Dessutom undrar jag vem som ska spela fagott om 25 år. Jag går till Stockholms båda konserthus för att fråga vad de gör åt saken nu när skolan misslyckats.
– Gunilla Brodrej
Brodrej skriver i sin blogg att artikelserien givit upphov till många reaktioner, och fler artiklar på samma tema utlovas.
Anses konstmusik vara mossig, är musiklärare rädda att upplevas som på bilden ovan? Finns det en press att musikämnet måste vara roligt hela tiden och en tro att anammande av melodifestivalhets och topplistemusik är bästa vägen att nå dit? Jag menar absolut inte att populärmusik inte skulle höra hemma i musikundervisningen, men om påståendet att den klassiska musiken är på väg att försvinna från skolans värld verkligen stämmer så känns det inte bra. Vad beror det i så fall på? Och vad får det för konsekvenser på sikt? Jag hoppas artikelserien kan komma in på de frågorna, men att det även blir reportage med någon musiklärare som verkligen lyckas engagera med till exempel orkestermusik och musikhistoria.
Jag känner att jag börjar bli sugen pÃ¥ att leta reda pÃ¥ nÃ¥gra studier kring detta, det borde finnas en hel del att ta del av…