Ett år med Twitter

Under 2,5 år gjordes nästan 500 podradiosändningar med it-nyheter för IDG.se, och jag gjorde de allra flesta produktionerna. Den sista sändningen producerade jag för precis ett år sedan idag (den finns att höra längre ner i detta inlägg). En huvudrubrik var förstås nedläggningen av podradionyheterna – antalet lyssnare utvecklades inte riktigt som vi hoppades – men också trender inför 2009. Sociala medietrender. [audio:http://www.aldamus.se/aldamus_content/audio/IT-nyheter_2009-01-30.mp3|artists=IT-nyheter från IDG (sista sändningen)|titles=IDG Henrik Almén] Vad jag kan konstatera är att jag själv öppnade ett twitterkonto just den dagen, inspirerad av nyheterna jag just läst in. Och Twittrandet håller i sig. För att inte tala om Facebook, som jag måste erkänna jag i slutet av 2008 trodde skulle föra en väldigt tynande tillvaro vid det här laget. Men så blev det ju verkligen inte. Men Twitter är inte helt lätt att sätta sig in i, webbtjänsten är inte alldeles logisk att begripa för en nybörjare (som kanske dessutom är van vid hur Facebook fungerar). Det första man bör göra är att installera gratisprogrammet TweetDeck för att göra det lättare att hålla ordning på allt.

”Men vad ska man ha det till?” brukar bli nästa frÃ¥ga.

Twitter eller Facebook eller båda?
Twitter är offentligt pÃ¥ ett helt annat sätt än t ex Facebook – och just det är den stora poängen. Via Twitter hör jag nyheter, hänger med i vad som händer kring intresseomrÃ¥den jag har och/eller sÃ¥dant jag jobbar med. Eftersom jag väljer att ”följa” personer som jag tycker verkar intressanta, inte bara sÃ¥dana som jag känner. Jag har egentligen mer nytta av vad jag läser pÃ¥ Twitter än att själv skriva där. I alla fall just nu – kanske är jag inte tillräckligt aktiv och kommenterande själv för att det ska bli riktigt effektivt. Men jag är ganska nöjd trots allt. Jag använder det ju ocksÃ¥ för att här pÃ¥ sajten visa vad som händer just nu. Mikro­bloggar gör jag oftare än makrobloggar…

Min personliga användning av Twitter – när jag skriver själv – tenderar att vara mer som en liten blogg än ett diskussionsforum. Twitterinlägg är liksom facebookstatusar flyktiga – man skriver och någon dag senare är allt glömt. Men twitterpostningarna kan man faktiskt också få in i t ex Google Kalender, och när man som jag inte använder Twitter främst till diskussionsforum och inte skriver mängder av tweets varje dag så kan det bli som en liten dagbok man faktiskt kan titta tillbaka i.

Som forum att få feedback i passar Facebook bättre för mig – det är åtminstone där jag får mest respons och kommentarer. Å andra sidan är det få av mina kollegor som jag är ihopkopplad med på Facebook, men jag följer desto fler på Twitter och de följer mig. Jag har mer jobbnytta av Twitter än Facebook, men privat har jag mer utbyte av Facebook. De kompletterar varandra.

Twitternytta
Appropå nytta så har jag och en kollega under året även börjat twittra för Gehrmans Musikförlag och där har det faktiskt bland annat lett till ett samarbete. För att inte tala om senaste veckan när Per Gessle retweetade (skickade vidare) att vi har en ny roxettesångbok på gång. Snabbt plockades det upp på en av roxettes fanbloggar och frågor om boken ramlade in på Twitter. (Jag twittrade ett tag med en tysk tjej som hade lärt sig svenska bara för att hon gillade Roxette så mycket!)

MySpace
MySpace dÃ¥, nja det ligger tvÃ¥a efter Facebook i användning generellt sett, men jag känner ingen nytta eller glädje av det. Märkligt nog, trots mitt musikintresse! Jag har inte försökt jättemycket men ändÃ¥… Jag tycker inte det tar nÃ¥gon fart nÃ¥nstans, och gränssnittet är ganska fult, rörigt och lÃ¥ngsamt. Men om MySpace iPhone-applikation nÃ¥gon gÃ¥ng börjar släppa igenom musik och inte bara annat krafs sÃ¥ lär jag bli mer aktiv.

SÃ¥ vad är dÃ¥ nästa stora grej för 2010? Jag har ingen aning. Jag gissar att det inte är hypade Google Wave, men det fÃ¥r jag kanske äta upp…