Du har väl inte missat fenomenet Rebecca Black, snackisen i internetmusikens värld just nu?
Med lyrik pÃ¥ hög nivÃ¥ (”Yesterday it was Thursday, today it’s Friday”) och inspirerande melodik (en ton, och nÃ¥gra till som bonus) har fjortonÃ¥ringen Rebecka Black tagit internet med storm med sin musik. Det lÃ¥ter som ett aprilskämt, men hennes musikvideo – en helt autotunad historia med en vanlig tonÃ¥ring som inte kan sjunga nÃ¥t värst – har snart 110* miljoner visningar pÃ¥ YouTube. Den laddades upp 10 februari i Ã¥r.
Det hela sammanfattas ganska bra på svenska Wikipedia:
Rebecca Black, född den 21 juni 1997 i Anaheim Hills i Kalifornien, är en amerikansk popsÃ¥ngare. Hon blev ökänd i februari 2011 med singeln ”Friday”, och 13 april nÃ¥dde den 100 miljoner visningar pÃ¥ Youtube.
Ungefär 2.2 miljoner personer har rankat videoklippet. Det är dock mÃ¥nga fler personer som har ogillat videoklippet än som har gillat det, med en magnitud pÃ¥ ungefär 1:10. Den 13 april var det tvÃ¥ miljoner som ogillade videoklippet. Den 29 mars 2011 blev videon den mest ogillade pÃ¥ Youtube dÃ¥ den fÃ¥tt 1,19 miljoner negativa röster och därmed gick om Justin Biebers lÃ¥t ”Baby”.
Bakgrunden är ett amerikanskt skivbolag, ARK Music Factory, som specialiserat sig på att låta (döttrar) människor som har lite för mycket pengar (föräldrar) spela in skivor med originalmusik som tas fram av skivbolaget. Konceptet verkar vara lite likt en möhippa som skriver en plojlåt, låter någon spela in en simpel bakgrund och sedan tar föremålet för firandet till en inspelningsstudio för att föreviga det hela. I det här fallet var det Rebecca Blacks mamma som betalade 4000 amerikanska dollar för låt, inspelning (inkl mastern) samt tillhörande musikvideo.
Man kan frÃ¥ga sig varför just Rebecka Blacks lÃ¥t blev sÃ¥ stor, samma bolag stÃ¥r ju bakom en mängd liknande ”artister”. Men slagit har den, och är med pÃ¥ topplistor världen över (om än ganska lÃ¥ngt ner). Det verkar pÃ¥ sätt och vis handla om att fok tycker att just den här lÃ¥ten är sÃ¥ fantastiskt usel. Och förstÃ¥s tillfälligheter – nÃ¥gon hittar lÃ¥ten och rÃ¥kar sprida den i rätt nätverk och snart rullar snöbollen.
Sorgligt nog bygger det egentligen pÃ¥ näthat. Den här lÃ¥ten och videon har inte blivit stor för att den älskas utan snarare för att den hatas. Det kan inte vara helt lätt att vara Rebecca Black, även om hon har sina försvarare. Lady Gaga har sagt ”Jag tycker det är fantastiskt. Rebecca Black är ett geni och den som pÃ¥stÃ¥r att hon är töntig snackar skit.” Och hon har ocksÃ¥ sina pengar. Uppskattningar gör gällande att Black just nu tjänar 27 000 dollar i veckan pÃ¥ försäljningen av Friday enbart via iTunes.
Jag hatar inte den här låten. Jag fascineras! Jag tycker inte att den är bra, men eftersom den uppenbarligen går att sälja måste det åtminstone vara någon slags hatkärlek kring den, om det var bara hat skulle väl ingen köpa. Eller?
Det gör mig ocksÃ¥ undrande, vad betyder det här egentligen? Snabbproducerat och massproducerat som ingen egentligen tror pÃ¥ men har man tur slÃ¥r det och ger pengar. Tur, tajming och talang – i den ordningen – är vad som ger framgÃ¥ng har Per Gessle sagt i en intervju. När blir vi tvungna att revidera det till att det endast handlar om slump? Finns det fortfarande hopp för de som faktiskt har talang, och för musik och text med lite mer konstnärlig känsla?
Är tiden inne för antikvalitet? Vad är kvalitet (och finns det ens i majoriteten av övrig popmusik pÃ¥ topplistorna)? Jag gillar Philemon Arthur & The Dung, är Rebecca Black tjugohundratalets svar pÃ¥ knasmusik? Jag har förresten en hel del egen knasmusik pÃ¥ lager  – det kanske är dags att poppa till och släppa fram den. För en mÃ¥nadslön pÃ¥ i runda slängar en miljon kronor kan jag nog tänka mig att släppa min musikÂhögÂskoleÂutÂbildningsÂprestige och skämmas lite.
”Tomorrow is Saturday and Sunday comes afterwööörds.” Se och hör Rebecca Black här.
Uppdatering 20 april:
Hatet mot Rebecka Black tar nya proportioner, Aftonbladet skriver att hon dödshotas och skyddas av polisen. Jag förstår det inte.