Att blogga visar sig snabbt vara ett fascinerande kraftfullt verktyg, ord är starkare än svärd! Jag skrev nyligen ett kritiskt inlägg här pÃ¥ bloggen om ett företag som säljer andelar av potentiella hitlÃ¥tar, och nästan genast kunde man hitta det pÃ¥ Googles första sökresultatsida om man söker pÃ¥ företagets namn – säkert mycket tack vare att det inte skrivits sÃ¥ mycket om företaget pÃ¥ andra ställen pÃ¥ nätet.
Om jag ville skulle jag kunna försöka såga företaget vid fotknölarna. Jag skulle kunna twittra massor om inlägget och kommentarsdiskussionen (det dröjde inte länge innan företaget självt kommenterade). Inte minst skulle jag kunna nämna företagets namn i det här inlägget du just nu läser, för att ge Google ännu en sida på min sajt med samma nyckelord.
Men det gör jag inte (ännu). Jag känner inte att jag vill försöka sänka dem (direkt). Jag vill tro att de har en seriös affärsidé, om än med i nuläget en för kunderna absurd prissättning där det dessutom kan vara svårt för en oinvigd att förstå vad det är man köper. Jag vill tro att de som står bakom företaget faktiskt har en idé om hur man ska utveckla en bransch i stort behov av anpassning. (Men jag börjar tvivla och det dröjer nog inte länge innan jag analyserar detta djupare.)
Mina bloggläsare är än sÃ¥ länge lätträknade. Jag är inte en känd inflytelserik person. Men jag kan räkna pÃ¥ lönsamhet och jag kan skriva om det. Sen gör Google resten. Den som funderar pÃ¥ att ”investera” i företagets första projekt googlar säkert för att fÃ¥ veta mer. Sannolikheten att man dÃ¥ hittar och besöker min blogg är just nu stor, och den som orkar läsa vad jag skrivit tänker nog efter en gÃ¥ng extra innan han handlar.
Direktkontakt. Bloggmakt.
Du bloggar, så kul! Här har du en läsare!